Första steget kan man ta lite väl många gånger, inte sant? Men det tyder kanske på att det aldrig är för sent. Åtminstone är det så vad gäller träning och kost.

Jag har idag börjat en spännande resa, där jag kommer att satsa mycket på att klara av min egen kroppsvikt som motstånd och vikt vid majoriteten av träning. Det är ett spännande sätt att utvecklas på och ett bra sätt att alltid ha tillgång till träning. Det finns nästan alltid möjlighet för att göra chins, dips, hopp, skutt, benböj etc. Och det finns massor och åter massor av varianter för att göra det tuffare, mer tekniskt, svårare, uthålligare och så vidare.

Just idag testade jag på att köra mer eller mindre ett helt pass med ringar där jag tränade olika rörelser och kombinationer. Ganska snabbt blev jag varse om att axlar och bål är nycklar när det kommer till ringar (romerska ringar för att vara petig). Eftersom jag är kass i vänstra axeln är det kanske inte så bra, men jag ger mig inte. Testade även på lite hand-stand och brygga.

Ett klipp ligger uppe på intstagram @vidminsida och #setyourmind

Det känns helt klart som att jag är på rätt väg igen med kost och träning. Eller nja, kosten i alla fall. Vi äter bra och inte sällan ganska mycket. Det är helt enligt upplägget. Dessutom sedan vi införde en månadsranson på kost och alkohol är det lättare att stå emot. Jag menar, jag är nyss hemkommen från en konferens där jag och drack inte en droppen alkohol, åt inte en kaka eller godisbit :)

Men träningen däremot går det fram och tillbaka. Jag körde på bra förra veckan och avslutade den med en innebandyturnering som slet på mig väldigt mycket. Det är lätt att vara oförståndig och trots sliten kropp gå till gymmet och köra. Dock höll jag mig tills igår, då jag körde ett ryggpass. 4 tunga övningar med många set som vanligt, gick ganska så bra. MEN, under pulsdelen small det bokstavligen till mellan revbenen och nu sitter jag här i soffan med en dunderbristning.

Funderade lite på hur det kunde bli så, men förstås... jag föll illa efter en tackling i helgen och fick ont just där. Det gick över under helgen men uppenbarligen var jag inte bra. Nu small istället muskeln till och jag fasar över hur länge jag kommer att få hålla mig till löpbandet på gymmet pga smärtan i revbenen.

Lärdomen av det här: Hur bra vi än lär oss känna våra kroppar så måste eftertänksamhet och varsamhet ligga till grund för långsiktig träning. Eller som jag läste på en annan blogg: Utslaget på ett år, hur får du till flest pass? Genom att träna 6 dagar i veckan som målsättning eller 4 dagar i veckan? Förmodligen det sistnämnda om vi inte lyssnar på kroppen och verkligen tänker efter när vi lägger upp våra pass.

Det låter så enkelt, men är så svårt. Till och med när du tror att du har hittat den inser du att du är så långt ifrån. Men med erfarenhet och reflektion och vissa mindre dippar, lär man sig var eftersom vad som är balans för just en själv. Jag har som Peter nämnt läst flera bra texter den senaste tiden som sätter fingret på exakt det jag upplever, det som involverar överträning, sjukdom, trötthet och minskad styrka. Detta till följd av för mycket träning, för lite återhämtning och en hel del stress. Alltför få vilodagar, tidiga mornar, påfrestningar på muskler som redan är trötta och så vidare. Balans var det ja. Klurigt.

Det är då jag är tacksam över att vi är två. Att någon som lever och står mig nära, som lever samma liv jag lever, kan säga åt mig att det inte fungerar, att vi (jag) måste göra förändringar. Att höra det från familjen däremot får mig snarare att sparka bakut. Så, under en och en halv, nästan två månader gäller träning max 5 dagar i veckan, räknat från måndag till söndag. Ska erkänna att det är ganska svårt att få in dessa två dagar, men de måste läggas in, och jag vet att de kommer att ge utdelning. Återhämtningen är otroligt viktig, och trots att jag VET det, är det svårt att förhålla sig till. Så receptet lyder smartare, mer kvalitativ träning, ordentlig återhämtning, mer sömn och bättre kost. Det är gott och härligt att unna sig med jämna mellanrum, men faktum kvarstår att det inte är bränslet min kropp behöver och någonting den inte mår särskilt bra av. Och det sockersug som jag arbetat bort, har gjort comeback fort som tusan. Så, summa summarum, kroppen ska få vad kroppen behöver och mår bra av. Och utan en hel, frisk och pigg kropp kommer jag aldrig lyckas lyfta tyngre, springa fortare eller överhuvudtaget springa. Så gör om, gör rätt!

Och om du känner dig förvirrad i djungeln av alla träningstips, dieter, do’s and dont’s, teorier, före- och efterbilder, så kan jag bara säga, join the club! Det ÄR svårt att lära känna sig själv och sin kropp så väl att man vet vad som fungerar för en själv. Vissa går genom livet utan att någonsin lyckas. Och det gör det inte lättare när alla andra tycks ha en åsikt om vad som fungerar för just dig och mig. Men, en insikt som kommer att nå dig för eller senare är, att alla dieter och träningssätt är inte för alla. Du måste hitta vad som fungerar för dig! Det innebär inte att det kommer att bli piece of cake den dagen du finner det, men det kommer ge dig större möjligheter att påverka din egen hälsa. Morgonträning, lunch- eller kvällsträning, vardagsmotion till och från jobbet, en halvtimme hemma på golvet framför tv:n, periodisk fasta eller sex mål mat om dagen, skippa frukosten eller inte. Whatever works for you! Det är klart att du behöver göra förändringar och anpassningar, men att passa in i en mall som inte fungerar för dig kommer i de allra flesta fall, leda till misslyckanden. Så, försök hitta det som fungerar för dig. Jag har provat i ett år och fortfarande inte hittat helt rätt. Jag har kommit en bra bit på väg, men jag kämpar fortfarande med balansen, och det kräver att jag skruvar lite på de pusselbitar jag lagt hittills.

Mitt mål fram till mars är att hålla stenhårt på mina två vilodagar, att planera min träning så att jag bygger upp min kropp istället för bryter ner den, blir rörligare i kroppen för att förebygga skador och få bättre teknik i utföranden och bli starkare i framförallt bål och ländrygg. Akilleshälar för mig, men grunden till i princip alla övningar.

Så, balans 2014, here I come!

Vi har nu kommit dit på vägen som många andra också når. Känslan och vägs ände då man inte är nöjd med hur man äter och dricker. För vår del har det nog handlat om att julens levene har följt med, och sen har sjukdom varit en ursäkt för att unna sig. Det är inte ovanligt och förmodligen inte heller fel att unna sig när man är sjuk, det luriga är att komma ur det.

Danni läste ett bra inlägg av Lofsan (PTn som är med i Nyhetsmorgon bland annat). Hon skrev om hur allt hänger ihop, hur kroppen måste få återhämta sig och få hjälp att återhämta sig när man kör hårt. Vi är olika tåliga för påfrestningen och reagerar olika. En del blir sjuka, en del blir hängiga eller på dåligt humör. Antar att det är väldigt individuellt hur man reagerar på dålig återhämtning.

Det är lätt att unna sig vid sjukdom

Nu tar vi i alla fall tag i det här. Vi har satt upp lite målsättningar baserat på kommande månad. Vi känner oss inte riktigt sugna på vikt eller mått-mål, därför kör vi lite annat:
* Max 5 träningsdagar per vecka (vi tränar så gärna så vi brukar ha problem att begränsa träningen)
* Max två dagar då vi får dricka alkohol på hela månaden
* Max två dagar på hela månaden då vi inte har hållt oss till en kost vi har tänkt oss på förhand. Kosten kanske vi kan beskriva i något senare inlägg, precis som lite "regler" för en träningsdag.

Genom det upplägget tänkte vi att vi begränsar oss men har ändå möjligt att välja tillfällen då vi går ifrån för att njuta lite extra. Dessutom visualiserar vi resan genom att fylla i en kalender vi har liggandes på köksbordet.

Vi får se hur det går, men jag är övertygad om att vi kommer att hamna på rätt spår igen!

Nja, kanske inte ska överdriva, ilska kan lätt förknippas eller förväxlas med irritation eller besvikelse. Kanske var det egentligen besvikelse och ilska-light som jag drabbades av i mitten på veckan.

Tänkte därför skriva några rader om det. Det går ju att reagera på lite olika sätt när det händer något negativt. Bryt ihop och kom igen är ju en klassiker. En del har svårt att komma tillbaka direkt och går och ältar det negativa ett tag. Just den här gången gav jag mig "#% på att direkt komma igen och visa att det var både fel och orättvist att jag blev drabbad. 

Efter att ha spytt av mig det värsta av ilskan gick jag nämligen och laddade upp engergidepåerna och körde ett riktigt intensivt innebandypass på kvällen. Jag satsade 100 % i alla avslutningslägen och la inte en gnutta energi åt sidan i press- och närkampsspel. Jag skulle visa, jag skulle bevisa... mest för mig själv men tackade för tändvätskan från dem andra.

Mer än såhär behöver det inte vara faktiskt. För när jag gick från träningen kände jag mig mer avslappnad, som en vinnare (vi vann förvisso det mesta på träningen men ändå) och framför allt var jag nöjd med vad jag presterat. Nu känns det som ilskan är bakom mig, och kvar är tändvätskan, som i en lite burk med dunderhonung, som jag kan ta fram när jag ska tända till.

Ta tillvara på din engeri, använd den i ett för dig positivt syfte!

Vi har skrivit om det förut och det är fortfarande lika sant, vilodagar är viktiga och ibland tråkiga. Igår satt jag framför tv:n och kollade fotboll/hockey. Jag blev mer och mer sugen på att sticka iväg till gymmet och köra ett benpass. Jag kör ganska sällan ben, eftersom innebandyträningarna blir helt värdelösa när jag har träningsvärk i benen. Men kör jag lördag eller söndag hinner benen återhämta sig tills det är dags för innebandy.

I alla fall, jag höll mig borta från gymmet igår trots suget. Istället gick jag upp ganska tidigt idag, fyllde på proteinförrådet i kroppen och värmde upp med en 40 min lång promenad. -8 grader är kanske inte ultimat för uppvärmning, men nu var det så :)

Danni hade förberett proteinpannkakor när jag kom hem

Jag är helt säker på att mitt benpass blev mycket bättre än om jag hade kört igår istället. Idag hade jag motivation och ork, det är en härlig kombination när det är benpass som står på agendan. Är jag utan pannbenet när jag kör ben blir det ofta rätt bortkastat. Jag tar inte ut mig det där sista och jag tänker på bara att ta min shake och gå hem.

Film från dagens pass:
instagram.com/p/jEYZ71mT34/#

Tills vi fått till bloggen här på hemsidan kan du läsa vår populära blogg på
https://setyourmind.blogg.se 

Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed.